
Baptisteriet är Florens äldsta byggnad — en åttkantig dopkapellbyggnad i vit och grön marmor som troligen står på grunder från en romersk tempelplats, byggd i sin nuvarande form mellan 1059 och 1128. Florentinarna trodde länge att det var ett ombyggt tempel åt krigsguden Mars från romersk tid, en myt Dante själv återger. Inuti väntar Italiens näst största guldmosaik och utanpå hänger Lorenzo Ghibertis Paradisportar — bronspaneler så vackra att Michelangelo döpte dem.
Battistero di San Giovanni är troligen Florens äldsta intakt bevarade byggnad. Den nuvarande åttkantiga strukturen restes mellan 1059 och 1128 under romansk era, men arkeologiska utgrävningar i sextiotalet visade att den vilar på grunderna av en romersk byggnad från 1:a århundradet — kanske ett tempel, kanske en officiell tinghall, kanske en del av det romerska forumet. Under medeltiden trodde Florens medborgare bergsäkert att hela byggnaden var ett romerskt tempel åt Mars, omvigt till kristendomen och Johannes Döparen, stadens skyddshelgon — en myt så stark att den fortfarande refereras till i Dantes Inferno.
Det är portarna som har gjort byggnaden världsberömd, och det är värt att förstå turordningen. Södra porten (1330–1336) av Andrea Pisano är den äldsta — 28 sengotiska fyrfältsreliefer om Johannes Döparens liv. När Florens 1401 ville beställa nya portar utlystes en av historiens berömda konsttävlingar: kandidater inkluderade Filippo Brunelleschi och unga Lorenzo Ghiberti, som båda skulpterade en prov-relief av Isaks offer. Ghiberti vann (Brunelleschi gick istället till Rom för att studera antik arkitektur — vilket ledde till kupolen). Ghiberti producerade sedan norra porten (1402–1424) i 28 paneler, och därefter den östra Paradis-porten (1425–1452) i 10 större paneler — hans livsverk.
Inuti väntar 1 050 m² guldmosaik från 1200- och 1300-talen, sannolikt utförd av venetianska mosaikspecialister sammanlånade till Florens. Tekniken är samma som i Markuskyrkan i Venedig: tunna glasplattor med inneslutet guldbladsblänk, sammansatta i miljontals brickor. Centralmotivet är den nästan 8 meter höga Kristus pantokrator på domens dag, omgiven av åtta horisontella band som berättar bibelhistorier från Skapelsen till Johannes Döparens martyrium. Den mest omskrivna detaljen är Helvete-scenen — Lucifer som slukar de fördömda i höger nedre register, en visualisering som direkt inspirerade Dantes Inferno (Dante kände dessa mosaiker som florentinare). Dopfonten där Dante själv döptes 1266 står fortfarande på golvet, ersatt 1370 av den nuvarande gotiska versionen av Andrea Pisano.
Nej, originalen är inte längre där. De tio förgyllda bronspanelerna som Lorenzo Ghiberti skulpterade 1425–1452 förflyttades successivt mellan 1990 och 2012 till Museo dell'Opera del Duomo (Domkyrkomuseet), där de visas i en kvävetätt vitrin för att skydda dem från väder och luftföroreningar. Det du ser på baptisteriets östra port är hyperexakta brons-kopior gjutna från originalavtryck. Vill du se originalen ingår de i kombibiljetten 30 €.
Den nuvarande byggnaden är från 1059–1128, alltså romansk era. Men forskning har visat att baptisteriet är byggt över grunderna till en romersk byggnad, troligen ett tempel eller torghall från 1:a århundradet. Dante och hans samtida trodde fast att hela byggnaden var ett romerskt tempel åt Mars, omvigt till Johannes Döparen (San Giovanni — Florens skyddshelgon). Den teorin är överspelad idag men förklarar varför staden så stolt skyddade byggnaden under medeltiden.
1 050 m² guldmosaik tillverkad 1225–1330 med bidrag från Cimabue, Coppo di Marcovaldo och flera anonyma venetianska mosaikmästare. Centralmotivet är Kristus som domare på den yttersta dagen, omgiven av änglar, helgon och en kronologisk berättelse i åtta band: Skapelseberättelsen, Josefs historia, Kristi liv, och Johannes Döparens liv. Helvetes-scenen längst ner till höger är medeltidens kanske mest visuellt skrämmande — Lucifer som slukar de fördömda, demoner som slår dem med klubbor. Italiens näst största guldmosaik efter Markuskyrkans i Venedig.
Båda döptes i dopfonten som står på baptisteriets golv — Dante 1266 (efter sin födsel 1265), Brunelleschi 1377. Den ursprungliga fonten flyttades och ersattes med den nuvarande gotiska fonten av Andrea Pisano (1370). Faktiskt döptes ALLA katolska florentinare här fram till 1900-talet — varje barn, varje generation, från medeltiden till modern tid, i samma dopkapell. Det är en av Europas längsta obrutna religiösa traditioner.
Ja — tre olika konstnärer, tre olika århundraden, tre helt olika stilar. Södra porten av Andrea Pisano (1330–1336) i sengotisk stil med fyrfältsreliefer om Johannes Döparens liv. Norra porten av Lorenzo Ghiberti (1402–1424) i övergångsstil mellan gotik och tidig renässans, hans tävlingsverk som gjorde honom berömd. Östra porten — Paradisportarna — av Ghiberti (1425–1452), fullblods renässans med linjär perspektiv och berättartekniker som påverkade hela 1400-talets bildkonst.
Affiliate-länk — vi får en liten provision om du bokar via oss, utan extra kostnad.
Tunnelbana & buss: Buss C1 eller C2 till Piazza del Duomo. Ingen tunnelbana.
Från centrum: 5 min promenad från Santa Maria Novella station, 7 min från Ponte Vecchio. Står direkt väster om Domkyrkan.
Karta: Öppna Baptisteriet (Battistero di San Giovanni) i Google Maps →
Tid på dagen: Tidig morgon kring 09:00 när guldmosaiken i taket lyser starkast i det östliga morgonljuset som strålar in genom porten
Bästa månaden: Året runt — Baptisteriet är ett av de få florentinska monument där väder och säsong inte spelar någon roll
Tips: Originalpanelerna av Ghibertis Paradisportar finns INTE på baptisteriet längre — de förflyttades efter översvämningen 1966 till Museo dell'Opera del Duomo, där de står i klimatkontrollerad miljö. Det du ser på baptisteriets östra port är högkvalitativa kopior från 1990. Vill du se originalen behöver du kombibiljetten (museet ingår).
Stå vid östra porten (mot Domkyrkan) och studera Ghibertis tio bibelpaneler i ögonhöjd — bilderna är så detaljerade att vissa figurer är bara 3 cm höga men har individuella ansiktsuttryck. Detta är de paneler Michelangelo kallade "värdiga att vara Paradisets portar" — och därifrån kom det inofficiella namnet som idag är officiellt.
När du går in, släpp inte det du ser — slå nacken bakåt och titta direkt upp i kupolen. 1 050 m² guldmosaik från 1200–1300-talet, dominerad av en 8 m hög Kristus på domens dag som är en av medeltidens mest skrämmande Helvete-skildringar (Djävulen slukar de fördömda i högra registret). Italiens näst största guldmosaik efter Markuskyrkan i Venedig.
Få vet att Dante Alighieri döptes här 1265 — själva dopfontens placering har ändrats men dopfonten från 1370 av Andrea Pisano står fortfarande på golvet. Florens stora poet hade ett livslångt komplicerat förhållande till baptisteriet, refererade till det som "il mio bel San Giovanni" (mitt vackra San Giovanni) i Inferno trots att han blev förvisad från staden 1302.